Kattutställning, 14 Mars 2009

Den 14 Mars var det kattutställning och då hade jag pratat med en tjej på ett kattforum och då bestämde vi att vi kunde gå tillsammans på den. Vi pratade genom forumet och diskuterade tid och plats. Platsen blev Sundbybergs parkering och tiden blev vid 12 på förmiddagen. Och utställningen hölls till i Sundbyberg i Stockholm. Men eftersom det var en bit att åka, hade hon åkt med sin bil, så vi fick till och med skjuts. Det vill säga att min kille också var med.

När vi åkt hela (ca 10 min) resan, kom vi fram till idrottshallen där det hölls till. Det kostade 20kr för barn och 40kr för vuxna. Och jag och min kille som är 16 och 17 år, räknades visst som vuxna. Men till slut kom vi in i hallen, där flera raden med flera hundra katter var. Det var helt fantastiskt.

Jag kikade runt och fann massor med sötnosar där. Jag letade och letade och hittade till slut min favoritras, Bengal. Dom hade uppvisning på en gigantisk Bengal som jag nyfiket tittade närmare på. Så här såg den ut:



Och det fanns ju självklart andra Bengaler. Små kissar som nyfiket tittade ut ur buren och ville hälsa på.

Men så kom vi även fram till en speciell bur. En bur med supersöta Sphynxar. Och det visades sig vara en från kattforumet som ädge dom. Deras kullnamn hette S* Vintermåne. Den som jag åkte tillsammans med till utställningen hette Houdini och både hon och den andre pratade. Men eftersom jag var så blyg, sa jag ingenting.

Men det otroligaste var att vi till och med fick hålla i dom. Houdini var den första som höll i en svart snygging som hette Chicago. Han var jättesöt. Systern till ägaren av Chicago sa att han var mycket för att känna på saker med tassen. Han var mest intresserad av att leka md Houdinis hår. Han var på det hela tiden... men så fick han äntligen komma till mig. Gissa om jag var nervös. Det var den bästa dagen i mitt liv. Första gången jag fått känna på en raskatt.

Chicago var helt otrolig. Så fort jag närmade hans söta ansikte, skulle han promt ta på mitt ansikte i stället. Han slog löst med tassarn, som bara bara kände trampdynorna. Och hans hud kändes inte alls äcklig, som jag var rädd för att den skulle göra. Jag gosade och han njöt. Sen klappade Houdini honom på huvudet och kliade under hakan, och han höll nästan på att somna.

Men efter ett tag var han tvungen att gå in i buren igen. Och jag var tvungen att lämna över Chicago, som jag enetligen inte ville... men det var deras katt, så jag lämnades sorgsett över honom. Så efter det fortsatte vi kika runt.

Sen möttes jag och min kille av en lite skrikande kisse. Han skrek inte överdrivet mycket, men ganska. Så jag närmade min ansikte mot buren och han blev snabbt nyfiken och skrek igen. Jag tror att den saknar uppmärksamhet och sina ägare, för den var bara en liten kattunge.

Sen var det inge fler speciella katter, så vi åkte till slut hem... alldeles lyckligt lottad var både jag och Houdini.

Aquaria, Sommaren 2008

Sommaren 2008 hade mamma planerat för sig själv och sa sedan till mig att vi skulle åka till Aquaria i Stockholm. Och det var där min kille bodde. Detta hände innan jag själv valde att bo hos honom.

Men i alla fall åkte vi bilen till Uppsala Central och parkerade där, för inte så mycket pengar för cirka 6h om jag minns rätt. Så vi gick in i centralen och köpte tågbiljetten och tåget direkt till Stockholm. Jag hade innan bestämt med mamma och frågat om min kille fick följa med, och det fick han gladeligen! Och det var tur, för inte hittade vi dit annars.

När vi väl kom fram, mötte han oss vid tåget, vid ankomsten. Där stod snyggingen helt underbar. Så han visade oss vägen dit. Vi hade självklart fått reda på adressen, vilket betyder att han redan visste var det låg.

Till slut kom vi fram och det såg fantastiskt ut. Rena havsslottet! Hela Aquaria var fullt med fiskar, såklart. Varför skulle det annars heta "Aquaria"? Det tråkigaste var att inge delfiner eller späckhuggare fanns! Men det fanns ju alltid någonting.

Vi möttes i alla fall av "små"hajar som jag glömt namnet på och självklart riktiga hajar, som jag klart blev intresserad av! Jag tog lite häftiga kort på dom och filmade även. den coolaste var en leopardhaj eller vad den nu hette. Den var brun med fläckar i alla fall. Men tyvärr fick jag bara kort på den vanliga sorten.

Och vi såg även vanliga fiskar och dom nästbästa var lugnt en sjöstjärna och sjöborre! Tog kort på sjöborren, men jag minns inte vart bilden är.

Så vi gick hela "korta" rundan och gick ut. Men så kom min kille på en badplats, inte så långt borta, som vi kunde gå till. Vi hade sagt innan att vi kunde gå dit en stund och bada, när det ändå var så varm. Det tog lite tid, för min kille hade inte varit där på länge, så vi hittade knappt dit, men slutligen kom vi fram. Han gick sakta och säkert ner i vattnet, medan jag med en plask, utan att "smyga" på ytan.

Vi badade en stund och simmade ut en bit till bojor som vi fastnade vid. Men så skrek mamma eftrr oss och sa att vi skulle åka hem. Vad trist. Så vi fick gå tillbaka till Centralen och invänta tåget hem mot Uppsala. Medan vi väntade, satt jag ledsamt med min kille och kramade om honom. Jag fick ju inte träffa honom så mycket, så jag kände längtan komma efter att vi åkte hem.

Men Aquaria var en bra och rolig plats, så jag rekommenderar den till er som gillar vattendjur.

Öland, Sommaren 2008, Borgholm

Lite övriga berättelser är när jag skulle till Öland, sommaren 2008 i Borgholm. Det var nog den roligaste resan och även den första, någonstans där jag aldrig varit förut!

Vi åkte och badade i badhus, åkte på besök på Borgholms Slott Solliden, där kungen och drottningen en gång bodde och även djurparken, vilket blev sist av allt. Solliden var fantastiskt. En massa statyer, och en stor trädgård. Huset var vitt och helt underbart. Men jag hade aldrig en tanke om att vela bo där.
På Borgholms slott, var det som rena rama Romen. Det var ett helt utslitet slott, helt ödelagt. Vi vi med oss en mentor, som berättade om slottet och hur det grundades. Det var så spännande. Jag fick i alla fall ett kort på den (den till vänster). Den var större än jag någonsin kunde tänka mig.

Och själva badhuset var helt fantastisk. Den var stor och plats med många människor. Det fanns såklart ett bad för vuxna och i tonåren och ett bad för yngre. Min yngsta kusin som är 5 fick bada där. Jag hoppade i lite här och var. det läskigaste badet var utanför. Det var ju så himla kallt, så man nästan stelnade, men kul var det, för där hade dom ett bubbelbad av något slag... sen kom Bjarne ut och skulle testa att komma i, men han hade inte så myket som stoppat tån i så sa han: "Brrr... det är ju iskallt". Så han gick in direkt.

Sedan blev det varmare, så vi valde att bada ute. Ute på en stor och populär strand, som var fullt med folk. Det fanns inte någon speciellt märkvärdig omklädningsrum heller, för det var bara en massa plankor som täckte kroppen, men huvudet och benen såg man allt. Tänk om någon börjde sig och såg under?!

Men i alla fall, så kom jag äntligen i badet, som var härligt. Både jag och min kusin (10 år, Dennis), hoppade i. Men till min förvåning, märkte jag sedan att det var något slags rosa som flöt på vattnet. Jag undrade var det var och tittade närmare. Gissa om jag blev rädd, när jag upptäckte att det var en manet! Jag fick panik och trodde att det var en sådan manet som man kunde få en statisk elektricitet av... men min kusin tog modigt tag i den och fick inget elektricitet i sig alls. Så vi båda fann en mugg och hällde i dom i den och visade våra föräldrar.

Djurparken blev som sagt det sista vi gjorde... vi såg en massa underbara djur. Och tigrar! Tigrar som var mina favoritrovdjur! Jag stod länge och studerade dom. Kunde inte släppa blicken... men det var i slutet av djurparkspromenaden. Bland annat såg vi känguru, dingo, björn osv.. det var roligt att vara där. Men djur var inte det enda som fanns där. Vi var då senare på väg mot ett tivoli med en massa karuseller och annat. På vägen dit, möttes vi av gigantiska dinosaurier som terroriserade oss... men självklart var det statyer! Dom var stora, dubbelt så större än mig. Jag blev häpen, men fick mamma att ta ett kort på mig, som jag inte har på denna dator.

I övrigt så var dagen på Öland, den bästa resan jag någonsin gjort! Vi var där i en vecka!

Här finns även några filmer när vi var på djurparken!

Mina 7 Bondkatter

Hej!
Jag bor med min mamma och styvfar och även min käraste pappa som granne. I stället för att blanda, så allt blir snurrigt, tänker jag ta allt från början. Från när vi inte hade katter alls, tills alla kom in i vårat liv.

Från början bodde våran hankatt Posen som nu bor hos min mamma och styvfar Bjarne hos min pappa. Men innan bodde mamma och pappa ihop där pappa bor nu. Då hade dom Posen. Posen hade från hela början en annan ägare. En okänd, som han blev kallad Laxy för. Det sägs att dom ägarna antingen bodde där och flyttade ifrån plötsligt, utan att dom hittade Posen, eller att dom medvetet ville lämna kvar honom där i trakten. Men så fanns pappa som räddning. Posen flyttade då snabbt in och trivdes.

Efter några år hade pappa hittat ett hus i Vamsta som hade hade tänkt att bo. Han överlämnade Posen en tid hos min mamma och Bjarne. Jag tror han flyttade dit för att bo med sin Sambo som han hittat då. Men sig hade hon 2st katter. En hane (Tusse, även kallad Speed av pappa) och hona (Majsan, en mycket skygg katt). Dom planerade att Tusse (Speed) och Majsan skulle få kattungar, vilket dom fick till slut. Veckor gick och fram kom 4st bedårande små kattungar in i våra liv. Vi hade genast fått namn till dom. Malin (Pappas Sambo) fick bestämma namn på 2 och därmed pappa. Pappa tyckte om lite "udda" namn, som blev "Pip" (hane) och "Speedeline" (hona), medan Malin kom på lite mer vanligare som: "Mimmi" (hona) och "Busan" (hona). Dom växte upp ute på landet med sina kattföräldrar och ägare.

Men efter att dom blev några veckor, kunde varken Malin eller pappa stanna längre, för det började bli allt för dyrt med både huset och katterna, så dom återgick till sina förra liv. Malin åkte hem till sin lägenhet och pappa tillbaka till sitt hus. Dom hade redan bestämt att Malin själv skulle ta Majsan hem och pappa fick ta resten, vilket han gick med på. Men det abslout chockerande var att varken Malin eller pappa fann Tusse. Han var försvunnen. Malin hade satt upp lappar på honom och hoppades att någon skulle hitta honom, men... det hade redan gått år.

När pappa sorgsett fick åka hem utan Tusse, blev Posen inte alls glad. Han gillade inte alls sällskapet av flera katter, för han var en typisk ensamkatt, som bara ville ha en ägare för sig själv. Sedan dess har inte Posen sett upp mot pappa längre. Så Posen bestämde snabbt att flytta till oss. Jag, mamma och Bjarne. Han kände sig mer lyckligare nu. Men han var fortfarande lika bortskämd som när han bodde hos pappa.

Efter en tid fick Mimmi kattungar, efter att ha parats med Pip ute i Vamsta. Hon fick också bedårande små 4 kattungar som fick lite udda namn dom med; Pussel, Mary, Lurvelina och Molly. Egentligen var det jag själv som döpte allihop, men alla blev omdöpta av nya ägare som hämtat dom. Mimmi blev kastrerad och fick komma till en ny familj hon med, men Molly, en av sina egna kattungar. Pappa kände dom, men inte jag. Men efter första träffen, blev jag kompis med deras dotter, som jag inte minns namnet på. Då kom Mimmi och Molly hem till sitt nya hem. Jag var med hela tiden och såg hur dom verkade vara lyckliga. Men efter en tid, hann inte Molly bli kastrerad, utan familjen var snabba och lät lilla Molly springa ut, fast hon inte ens var redo eller hade varit ute förut. Men dom litade på henne och hade tur den gången. Hon kom tillbaka.

Efter att dom tagit hand om dom i någon vecka eller 2, skulle dom åka ända ner till Tyskland, för att hälsa på släktingar. Då fick dom överlämna katterna tillbaka till pappa. Dom kom tillbaka efter kanske 2 veckor och hämtade dom. Men sedan gick det kanske yttligare en vecka eller 2, och dom fick lämna tillbaka dom igen. Men denna gång, kom dom aldrig tillbaka för att hämta dom. Dom var visst inga bra kattägare som jag insåg.

Plötsligt efter någon vecka, fick vi reda på att Molly var med kattungar. Hon var väldigt tjock och hon var alldeles för ung. Men vi kunde inget göra, utan trodde att hon inte skulle klara av att föda dom, så vi tog den sämsta valen och avlivade stackaren. Då blev det 1 katt mindre.
Det var inte bara det problemet, utan innan dom fick reda på att Molly var med kattungar, kom inte Pip så bra överens med Mimmi. han fräste vid första ögonblicket. Vi funderade på om det kan ha varit för att han kanske tyckte att Mimmi övergav dom eller att han glömt henne. Och det var nu allt började, när min mamma och Bjarne hade tänkt skaffa en till katt.

Jag, min mamma och Bjarne hälsade på pappa och pappa tyckte att det blev för många katter i huset och gick med på att vi fick ta med Mimmi med upp. Posen blev inte speciellt glad, men eftersom det bara var en katt, i stället för pappas kattkompani, så gjorde det inte så mycket, så Mimmi blev trots allt accepterad efter lite fräs från Posen, då och då.

Tiden gick och gick och nu blev även Speedeline med kattungar. Pappa suckade och sa att han inte kunde ha fler katter. Han hade inte heller tid att spendera en massa tid och pengar på nykomlingar tills dom blev stora nog att flytta... så han lät dom komma till himmelen som nyfödda... och jag fick begrava dom bakom huset. Men vi har ändå tankar om dom... i alla fall jag.

Nu blev det ca 6 katter mindre hos pappa. Molly fick somna in, därmed Speedelines 4 kattungar och Mimmi flyttade till oss. Så nu hade pappa kvar 3 st. Pip, Speedeline och Busan... men strax efter några månader råkade lilla Busan ut för en olycka. en olycka som gjorde att hon fick komma till Molly och Speedelines kattungar. Hon hade blivit påkörd. Vi bodde så nära vägen, men hade ingen tanke på inhängnad. Vi saknar dig, Busan.

Då Busan gick bort, blev det sedan 7 katter mindre. Nu var det bara 2 katter kvar...

Samtidigt hos min faster, hade hon skaffat en Rottweiler och även hittat en Sambo som hon nu bor med. Hon fick även äga en långhårig, gul katt som hette Tiger. Han kom från pappa, faster och farbrödernas pappa. Det vill säga, min farfar. Men efter några månader kunde min faster (Therese) ha kvar Tiger, för hon skulle just få ett barn. En 36 veckor för tidig född barn, som var mycket känslig mot mycket. Hundarna var det inga problem med, för dom hade en hundgård ute. Men Tiger fick i alla fall flytta till pappa. Pappa blev genast kär i Tiger. Och det otroliga var att Tiger snabbt blev accepterad av både Pip och Speedeline... dom kände på sig att Tiger inte alls ville ta över deras liv, utan var en fredlig katt. Så nu fick pappa en katt extra.

Efter ett tag fick vi hem en ny flickkatt. Hon. Det var tänkt att hon skulle bli min, så jag döpte henne snabbt till Maya. Den dagen vi hade tänkt släppa ut henne, var ett misstag. Hon rymde direkt. Efter det kom hon aldrig tillbaka. Men Posen accepterade henne ändå inte... så vi gjorde ett nytt försök.

Efter en tid fick vi nya katter. En grå långhårig dam som vi döpte till Misty och en spräcklig dam som såg ut som Speedeline som vi döpte till Vera. Från början var det svårt att hitta på ett namn till henne, men Vera var mammas förslag. Ett mycket fult förslag, enligt mig. Men i alla fall fick Posen mycket problem med att acceptera dom. Det var mycket svårt. Och än idag är dom inte accepterade, trots att dom bott hos oss i några månader.Men vi försöker och försöker, men tur är att Posen inte slår dom. Det är snarare Vera som slår Mimmi.

Det var hela min livsstil med mina katter. Och glömde även tillägga att vi från början bodde i lägenhet och hittade en gul hankatt som inte var så gammal i en trappuppgång. Han hade blivit kvarlämnad av en ägare, så vi tog hand om honom och döpte honom till "Kalle".

Tack för att ni läste.


Våran absolut saknade Busan... Vila i frid.


Lille underbaringen Mimmi. Vi tror att hon har ett handikapp.


Och våran stolta lilla madam här... Misty.


Våran rara lilla Speedeline, Pips syster. Föredrar att sitta på axlar och busa.


Våran fina Pip hos pappa. Pappas lilla favorit. Se så stor han är!


Våran gamle 14-årige tjockis katt, Posen. Han har blivit så bortskämd och kommer och tigger väldigt ofta. Så ofta att vi börjar sucka.


Här är min pappas nykomling Tiger. En ganska roande katt, fast lite problem med att vänta på att maten ska serveras. Rättare sagt, han har blivit ett matvrak.

Jag önskar att jag hade minnesbilder på dom bortgångna och resten, men tyvärr har jag inte det, men tack för att ni besökte min blogg.