Mina 7 Bondkatter

Hej!
Jag bor med min mamma och styvfar och även min käraste pappa som granne. I stället för att blanda, så allt blir snurrigt, tänker jag ta allt från början. Från när vi inte hade katter alls, tills alla kom in i vårat liv.

Från början bodde våran hankatt Posen som nu bor hos min mamma och styvfar Bjarne hos min pappa. Men innan bodde mamma och pappa ihop där pappa bor nu. Då hade dom Posen. Posen hade från hela början en annan ägare. En okänd, som han blev kallad Laxy för. Det sägs att dom ägarna antingen bodde där och flyttade ifrån plötsligt, utan att dom hittade Posen, eller att dom medvetet ville lämna kvar honom där i trakten. Men så fanns pappa som räddning. Posen flyttade då snabbt in och trivdes.

Efter några år hade pappa hittat ett hus i Vamsta som hade hade tänkt att bo. Han överlämnade Posen en tid hos min mamma och Bjarne. Jag tror han flyttade dit för att bo med sin Sambo som han hittat då. Men sig hade hon 2st katter. En hane (Tusse, även kallad Speed av pappa) och hona (Majsan, en mycket skygg katt). Dom planerade att Tusse (Speed) och Majsan skulle få kattungar, vilket dom fick till slut. Veckor gick och fram kom 4st bedårande små kattungar in i våra liv. Vi hade genast fått namn till dom. Malin (Pappas Sambo) fick bestämma namn på 2 och därmed pappa. Pappa tyckte om lite "udda" namn, som blev "Pip" (hane) och "Speedeline" (hona), medan Malin kom på lite mer vanligare som: "Mimmi" (hona) och "Busan" (hona). Dom växte upp ute på landet med sina kattföräldrar och ägare.

Men efter att dom blev några veckor, kunde varken Malin eller pappa stanna längre, för det började bli allt för dyrt med både huset och katterna, så dom återgick till sina förra liv. Malin åkte hem till sin lägenhet och pappa tillbaka till sitt hus. Dom hade redan bestämt att Malin själv skulle ta Majsan hem och pappa fick ta resten, vilket han gick med på. Men det abslout chockerande var att varken Malin eller pappa fann Tusse. Han var försvunnen. Malin hade satt upp lappar på honom och hoppades att någon skulle hitta honom, men... det hade redan gått år.

När pappa sorgsett fick åka hem utan Tusse, blev Posen inte alls glad. Han gillade inte alls sällskapet av flera katter, för han var en typisk ensamkatt, som bara ville ha en ägare för sig själv. Sedan dess har inte Posen sett upp mot pappa längre. Så Posen bestämde snabbt att flytta till oss. Jag, mamma och Bjarne. Han kände sig mer lyckligare nu. Men han var fortfarande lika bortskämd som när han bodde hos pappa.

Efter en tid fick Mimmi kattungar, efter att ha parats med Pip ute i Vamsta. Hon fick också bedårande små 4 kattungar som fick lite udda namn dom med; Pussel, Mary, Lurvelina och Molly. Egentligen var det jag själv som döpte allihop, men alla blev omdöpta av nya ägare som hämtat dom. Mimmi blev kastrerad och fick komma till en ny familj hon med, men Molly, en av sina egna kattungar. Pappa kände dom, men inte jag. Men efter första träffen, blev jag kompis med deras dotter, som jag inte minns namnet på. Då kom Mimmi och Molly hem till sitt nya hem. Jag var med hela tiden och såg hur dom verkade vara lyckliga. Men efter en tid, hann inte Molly bli kastrerad, utan familjen var snabba och lät lilla Molly springa ut, fast hon inte ens var redo eller hade varit ute förut. Men dom litade på henne och hade tur den gången. Hon kom tillbaka.

Efter att dom tagit hand om dom i någon vecka eller 2, skulle dom åka ända ner till Tyskland, för att hälsa på släktingar. Då fick dom överlämna katterna tillbaka till pappa. Dom kom tillbaka efter kanske 2 veckor och hämtade dom. Men sedan gick det kanske yttligare en vecka eller 2, och dom fick lämna tillbaka dom igen. Men denna gång, kom dom aldrig tillbaka för att hämta dom. Dom var visst inga bra kattägare som jag insåg.

Plötsligt efter någon vecka, fick vi reda på att Molly var med kattungar. Hon var väldigt tjock och hon var alldeles för ung. Men vi kunde inget göra, utan trodde att hon inte skulle klara av att föda dom, så vi tog den sämsta valen och avlivade stackaren. Då blev det 1 katt mindre.
Det var inte bara det problemet, utan innan dom fick reda på att Molly var med kattungar, kom inte Pip så bra överens med Mimmi. han fräste vid första ögonblicket. Vi funderade på om det kan ha varit för att han kanske tyckte att Mimmi övergav dom eller att han glömt henne. Och det var nu allt började, när min mamma och Bjarne hade tänkt skaffa en till katt.

Jag, min mamma och Bjarne hälsade på pappa och pappa tyckte att det blev för många katter i huset och gick med på att vi fick ta med Mimmi med upp. Posen blev inte speciellt glad, men eftersom det bara var en katt, i stället för pappas kattkompani, så gjorde det inte så mycket, så Mimmi blev trots allt accepterad efter lite fräs från Posen, då och då.

Tiden gick och gick och nu blev även Speedeline med kattungar. Pappa suckade och sa att han inte kunde ha fler katter. Han hade inte heller tid att spendera en massa tid och pengar på nykomlingar tills dom blev stora nog att flytta... så han lät dom komma till himmelen som nyfödda... och jag fick begrava dom bakom huset. Men vi har ändå tankar om dom... i alla fall jag.

Nu blev det ca 6 katter mindre hos pappa. Molly fick somna in, därmed Speedelines 4 kattungar och Mimmi flyttade till oss. Så nu hade pappa kvar 3 st. Pip, Speedeline och Busan... men strax efter några månader råkade lilla Busan ut för en olycka. en olycka som gjorde att hon fick komma till Molly och Speedelines kattungar. Hon hade blivit påkörd. Vi bodde så nära vägen, men hade ingen tanke på inhängnad. Vi saknar dig, Busan.

Då Busan gick bort, blev det sedan 7 katter mindre. Nu var det bara 2 katter kvar...

Samtidigt hos min faster, hade hon skaffat en Rottweiler och även hittat en Sambo som hon nu bor med. Hon fick även äga en långhårig, gul katt som hette Tiger. Han kom från pappa, faster och farbrödernas pappa. Det vill säga, min farfar. Men efter några månader kunde min faster (Therese) ha kvar Tiger, för hon skulle just få ett barn. En 36 veckor för tidig född barn, som var mycket känslig mot mycket. Hundarna var det inga problem med, för dom hade en hundgård ute. Men Tiger fick i alla fall flytta till pappa. Pappa blev genast kär i Tiger. Och det otroliga var att Tiger snabbt blev accepterad av både Pip och Speedeline... dom kände på sig att Tiger inte alls ville ta över deras liv, utan var en fredlig katt. Så nu fick pappa en katt extra.

Efter ett tag fick vi hem en ny flickkatt. Hon. Det var tänkt att hon skulle bli min, så jag döpte henne snabbt till Maya. Den dagen vi hade tänkt släppa ut henne, var ett misstag. Hon rymde direkt. Efter det kom hon aldrig tillbaka. Men Posen accepterade henne ändå inte... så vi gjorde ett nytt försök.

Efter en tid fick vi nya katter. En grå långhårig dam som vi döpte till Misty och en spräcklig dam som såg ut som Speedeline som vi döpte till Vera. Från början var det svårt att hitta på ett namn till henne, men Vera var mammas förslag. Ett mycket fult förslag, enligt mig. Men i alla fall fick Posen mycket problem med att acceptera dom. Det var mycket svårt. Och än idag är dom inte accepterade, trots att dom bott hos oss i några månader.Men vi försöker och försöker, men tur är att Posen inte slår dom. Det är snarare Vera som slår Mimmi.

Det var hela min livsstil med mina katter. Och glömde även tillägga att vi från början bodde i lägenhet och hittade en gul hankatt som inte var så gammal i en trappuppgång. Han hade blivit kvarlämnad av en ägare, så vi tog hand om honom och döpte honom till "Kalle".

Tack för att ni läste.


Våran absolut saknade Busan... Vila i frid.


Lille underbaringen Mimmi. Vi tror att hon har ett handikapp.


Och våran stolta lilla madam här... Misty.


Våran rara lilla Speedeline, Pips syster. Föredrar att sitta på axlar och busa.


Våran fina Pip hos pappa. Pappas lilla favorit. Se så stor han är!


Våran gamle 14-årige tjockis katt, Posen. Han har blivit så bortskämd och kommer och tigger väldigt ofta. Så ofta att vi börjar sucka.


Här är min pappas nykomling Tiger. En ganska roande katt, fast lite problem med att vänta på att maten ska serveras. Rättare sagt, han har blivit ett matvrak.

Jag önskar att jag hade minnesbilder på dom bortgångna och resten, men tyvärr har jag inte det, men tack för att ni besökte min blogg.